”We cannot function alone in our own little bubble” : The collaborative work of women's shelters

Våld i nära relationer är ett vanligt förekommande problem i samhället som drabbar familjer, individer och andra närstående på ett omfattande sätt. Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnojourens samverkan kring våldsutsatta kvinnor fungerar i praktiken. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts med olika kvinnojourer runt om i Sverige och intervjuerna analyserades genom en tematisk analys. Denna studie visar att kvinnojourer upplever samverkan som komplex och att det finns stora hinder men också möjligheter som medföljer samverkan. Studien visar även att anställda och ideellt arbetande på kvinnojourer upplever både svårigheter och möjligheter men även ett stort behov av samverkan. Ytterligare visar den här studien att det behövs mer forskning kring detta område. Resultatet i studien presenteras och diskuteras utifrån samverkansteori, tidigare forskning och respondenternas svar.Intimate partner violence is a common problem in society that affects families, individuals and other relatives in a profound way. The purpose of this study is to investigate how women’s shelters collaborate collaborative work on women who are victims of violence works in practice. Six qualitative interviews were conducted with people that work in different women’s shelters in Sweden and the interviews were analyzed through a thematic analysis. This study shows that people that work in women’s shelters experience collaboration as complex and that there are major obstacles but also opportunities that come with collaboration. The study also shows that the people that work in women’s shelters perceive both difficulties and opportunities, but also a great need for collaboration. Furthermore, this study shows that more research is needed in this area. The results of the study are presented and discussed in conjunction with collaboration theory, previous research and the respondents’ answers